Brudborste (Cirsium heterophyllum) är en taggfri tistel som är väldigt omtyckt av humlor och är en av de blommor som har allra högst nektarproduktion [1]. Den kan växa i alla odlingszoner och tycker om halvfuktiga växtplatser i sol till halvskugga med mycket kväve och mycket fosfor. Man kan köpa den av Pratensis.

Blåeld (Echium vulgare) är en av de svenska blommorna som har högst nektarproduktion [1]. Den hade också hög nektarproduktion i [4]. Den växer i zon 1-4, torrt i full sol, och helst i jord med halvmycket kväve och lite fosfor. Den är en humlefavorit och blommorna besöks bland annat av de hotade insekterna storbandbi, rostsmalbi, humlepälsbi, klintbandbi och fruktsandbi. Blåeld säljs av Pratensis.

Gräslök (Allium schoenoprasum) är en av de arter i Sverige som har högst nektarproduktion [1]. Den växer i zon 1-7, och föredrar ett soligt läge med halvtorr jord, halvmycket kväve och ganska fosforfattigt. Jag låter gräslöken i mitt grönsaksland blomma och sprida sig. Det brukar vara många pollinatörer på besök. Två ej hotade arter som tycker om gräslöksblommor är gyllensandbi och fönsterblomfluga. Gräslök hittar man t.ex. här.

Stånds (Jacobaea vulgaris) är värdväxt för karminspinnaren. Stånds får höga poäng på min blomtopplista, den har mycket hög nektarproduktion och ganska hög biodiversitetsrelevans [1]. Den är dock mycket giftig så jag vill inte ha den i min trädgård (jag hade den bara en sommar). Eftersom att den är giftig så är den inte bra att få i hö så om man vill ha den i trädgården för insekternas skull så får man se till att den inte sprider sig, och använda handskar när man hanterar den. Den trivs i zon 1-5, på en solig och torr plats, i jord med halvmycket kväve och mycket fosfor.

Inte inhemsk, potentiellt hög risk för invasivitet. Gulvädd (Scabiosa ochroleuca) är en annan av de bästa främmande jag rekommenderade innan den klassades som potentiellt invasiv 2025. Den har hög nektarproduktion [1] och blommar långt in på hösten. De inhemska arterna ängsvädd, fältvädd och åkervädd har också hög nektarproduktion men de är med på andra flikar. Gulvädd trivs i zon 1-2, i full sol och torr jord med ganska lite kväve och lite fosfor.

Inte inhemsk, potentiellt hög risk för invasivitet. Gulklint (Centaurea macrocephala) är eventuellt den bästa främmande blomman, jag rekommenderade den mycket innan den klassades som potentiellt invasiv 2025. Den har hög nektarproduktion [1], hög pollenproduktion [4] och även relativt hög biodiversitetsrelevans trots att den inte är svensk, och uppskattas mycket av humlor (den får högsta poäng av Jordbruksverket). De svenska klintarna har också hög nektarproduktion men är med på andra flikar. Gulklint växer i zon 1, och vill ha det så soligt som möjligt, torrt, och behöver näringsrik jord med mycket kväve och fosfor.

Sommarfibblan (Leontodon hispidus) är nära hotad, ser ut som en prydligare maskros och passar fint i rabatten. I en studie [2] var sommarfibblan en av de blommor som hade allra högst nektarproduktion. Den växer i sol i zon 1-5, gärna halvtorrt, med halvmycket kväve och ganska fosforfattigt. Fibblor gynnar många insekter, och sommarfibbla är speciellt bra för till exempel fibblesandbi och fibblesolbi. Pratensis säljer både plantor och har med sommarfibblor i några fröblandningar. 

Inte inhemsk, inte invasiv. Koreansk anisisop (Agastache rugosa) har hög nektarproduktion i både [1] och [4] (i en polsk studie [3] var det den blomman som hade högst nektarproduktion av alla). Det finns också amerikansk anisisop (Agastache foeniculum). Koreansk anisisop föredrar att växa på ett soligt och halvtorrt ställe, i jord med mycket kväve och fosfor. Säljs av Lindbloms.