Hästhov (Tussilago farfara) är en av de tidigaste vårblommorna, med ganska hög nektarproduktion och hög pollenproduktion. Tussilago växer i hela Sverige, helst i sol till halvskugga, fuktigt läge, i jord med halvmycket kväve och mycket fosfor. Den tidiga blomningen uppskattas av t.ex. vårsandbi och citronfjäril.

Aktivt införd före år 1800. Snödroppe (Galanthus nivalis) är en av de allra tidigaste blommorna. Den är egentligen inte är svensk men etablerade sig här för länge sen. Den växer till och med zon 4, gärna fuktigt och skuggigt i näringsrik jord, med mycket kväve och mycket fosfor.

Jordreva (Glechoma hederacea) är en blomma med riklig vårblomning och ganska hög biodiversitetsrelevans. Den växer i zon 1-7, gärna halvskuggigt, fuktigt och vill gärna ha både mycket kväve och fosfor. Den uppskattas bland annat av havsmurarbi, jordrevebagge och myntepraktbagge.

Blåsippan (Hepatica nobilis) är en av de bästa vårtecknen. Den växer typiskt i zon 1-6, torrt och halvskuggigt, i jord med halvmycket kväve och mycket fosfor. För mig dök den upp av sig själv efter några år på ängen under mina hasselbuskar, men man kan också köpa den av Pratensis.

Vitsippan (Anemone nemorosa) är en tidig vårblomma. Den trivs i hela Sverige i halvskuggigt, halvfuktigt läge med lite surt pH, medel till mycket kväve och ganska fosforfattig jord. Vitsippevivel och mindre frågeteckenbock är två skalbaggar som uppskattar vitsippor. Det finns också en mängd blomflugor som har noterats besöka vitsippeblommor, t.ex. rävröd örtblomfluga, praktfull skogsblomfluga, vårörtblomfluga och majblomfluga.

Revsuga (Ajuga reptans) är en bra skuggväxt som blommar på försommaren och har ganska hög nektarproduktion. Den sprider sig gärna, så jag har den i kruka. Den trivs bäst i zon 1-2, i halvskugga, fuktigt med halvmycket kväve och mycket fosfor.

Vitpytta (Achillea ptarmica, nysört) är en av de bästa sommarblommorna med hög nektarproduktion och ganska hög biodiversitetsrelevans, och hos mig blommar den långt in på hösten. Den är värdväxt för ängssköldbagge och praktbladbagge, och blommorna besöks av t.ex. vit glasvingefluga och stilig glansblomfluga. Vitpytta kan växa i alla odlingszoner och föredrar sol till halvskugga i fuktig, lite sur jord med halvmycket kväve och ganska lite fosfor. Den är med i Pratensis fjärilsblandning.

Oxtunga (Anchusa officinalis) är en strävbladig blomma med bra nektar (ganska hög nektarproduktion). Den klarar sig i zon 1-4, och föredrar en torr plats med full sol, med halvmycket kväve och mycket fosfor. Den gynnar många insekter, t.ex. mosshumla, oxtungevivel, silverfläckat kapuschongfly, alvarjordfly och kardväddsknölfly.

Trift (Armeria maritima) är en av de inhemska blommorna som har längst blomning. Backtrift och strandtrift trivs på ungefär på samma ställe, backtrift växer i zon 1-3, standtrift i zon 1-7, och strandtrift klarar av mer salthaltig jord. Båda vill ha full sol, torrt, ganska lite kväve och ganska lite fosfor. Trift uppskattas av de två rödlistade insekterna storbandbi och ängsmetallvinge. Säljs av Pratensis.

Ljung (Calluna vulgaris) är kanske den viktigaste svenska höstblomman. Den har ganska hög nektarproduktion och hög biodiversitetsrelevans. Ljung är också bra för väldigt många hotade insekter, den är bra för specialierade bin (ljungsandbin) och humlor (ljunghumlor) samt är värdväxt för flera fjärilar t.ex. grönsnabbvinge, hedblåvinge, ljungblåvinge och tosteblåvinge. Ljung växer i hela Sverige, helst i sol till halvskugga, i halvtorr och sur jord (pH ~4,5) med lite kväve och mycket fosfor.

Inte inhemsk, inte invasiv. Kantnepeta (Nepeta × faassenii) är en annan blomma med väldigt lång blomtid och hög nektarproduktion. Den trivs i zon 1-3, i full sol och torr jord med halvmycket kväve och lite fosfor. Den gynnar t.ex. humlepälsbi, örtagårdsbi och dånpälsbi. Säljs av Lindbloms.